Jag är praktiskt taget död.

Man blir trött av att köra ungefär 60 mil. När vi väl kommit fram till Umeå så var vi där i 10 minuter som vanligt. Han sa att jag kan böja lite mer, att jag ska gnugga där det gör ont och att jag inte behöver komma tillbaka. Tack och äntligen! Jag är så sjukligt less på att åka dit för att göra något som man antingen hade kunnat göra på telefon eller i Sunderbyn. Nåja nu är är det gjort iallafall och jag och Emelie har haft jätte roligt. Vi har sjungit så vi är hesa och så stannade vi till i Skellefteå  hos Emelie's storebror. Gick på en restaurang så vi fick lite mat i magarna och sen for vi hemmåt igen.

Imorgon ska jag åka och lämna in min telefon, den kopplar bort samtal om man pratar i mer än en minut och sen ska jag inviga gymmet i stan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0